Behandlingsmodell

Målgrupp

Målgruppen är ungdomar från 14 år till och med 18 år med beteendeproblem, såsom begynnande missbruk och begynnande kriminalitet och relationssvårigheter. Dessa ungdomar kan även ha svårigheter med koncentration, impulskontroll och hyperaktivitet utifrån neuropsykiatrisk problematik, främst ADHD.

Syftet med behandlingsmodellen

Det finns två huvudsakliga syften med den här behandlingsmodellen. Det främsta och viktigaste är att få beteendeförändringar att bestå också efter avslutad behandling. Det andra syftet är att minska tiden på behandlingshem, och det av flera anledningar. Dels kan institutionen i sig vara en riskfaktor, det gäller i första hand större institutioner där personalen har ett litet inflytande över ungdomskulturen (Andreassen, 2003). Det handlar också om att ge ungdomarna verktyg att klara sig på väg ut i vuxenlivet, ett arbete som är svårt att få till om behandling endast sker i den konstgjorda miljö som en institution innebär. Institutionsbehandling är också samhällsekonomiskt mycket kostsamt insats. Genom att minska tiden på behandlingshem kan resurser frigöras till tidigare insatser och även ökat stöd för ungdomar med normbrytande beteende utanför behandlingshemmets väggar.

Teori

Beteendeproblem varken uppstår eller uppträder i ett vakuum. Ett beteende som är funktionellt i ett sammanhang kan vara dysfunktionellt och antisocialt i ett annat sammanhang. På samma sätt kan orsakerna till att en ung människa utvecklar beteendeproblem finnas både hos individen själv men också i de olika sammanhang eller miljöer som den unge befinner sig i, som familj, kompisar, skola och närområde. Vårt arbete utgår från ett multisystemiskt synsätt, vilket innebär att arbetet inriktas på riskfaktorer i alla de system som den unge befinner sig i. Behandlingen ska inriktas på dynamiska riskfaktorer, med det menas sådana faktorer som går att förändra och som är kopplade till ett minskat antisocialt beteende.


Nedan är ett exempel på hur riskfaktorer kan finnas i de olika systemen. Det multisystemiska synsättet utgår som BBIC ifrån Socialekologisk teori (Bronfenbrenner). Behandlingen ska fokusera på styrkor i systemet, att använda dessa som resurser i nätverket. Liksom att kriminella kompisar är en riskfaktor så är prosociala kompisar i exempelvis ett fotbollslag en skyddande faktor.

BEHANDLINGSMODELLEN

Forskning har visat att traditionell institutionsbehandling har stora brister vad gäller att få beteendeförändringar att bestå även efter avslutad behandling (Andreassen). Den här modellen bygger på att kartläggning, behandlingshem, utslussning-öppenvård och efterföljande stöd sitter ihop i en obruten kedja (interventions kontinuum).